Drömmen om en travkarriär på Solvalla kanske?

Det var nog dem planerna som var i Zolas huvud idag! 

Vi tar det från början, jag red runt i paddocken, hade tänkt ett dressyrpass med skritt och trav i och med att Alicia hade ridit Zola igår, och Madde sa att hon var väldigt tjafsig i munnen så ville jag rida "till" henne lite idag eller vad man ska säga!
Sagt och gjort började jag rida lite lösgörande rörelser, till en början var hon väldigt arbetsvillig, inte alls tjafsig i munnen. 

Sen fick jag sällskap av Rocksina och hennes medryttare, Zola som ALDRIG annars reagerar på andra hästar vart helt till sig, ville inte alls koncentrera sig eller något. Det är mitt fel också, utan att jag märkte det började jag spänna på mig, för att impa kanske? - det var i alla fall inte min mening. Det är en nackdel jag har att när man ser att det går så bra för ett ekipage så kommer det en tanke i mitt undermedvetna att jag och Zola ska vara jätte duktiga och det sätter käppar i hjulet för Zola för hon inte förstår vad jag menar eftersom jag spänner mig i kroppen! 

Efter ett tag med koncentration på
lugn skritt så red Rocksina och hennes medryttare iväg, där efter började jag med travarbetet. Vilket resulterade i en flopp...
Det gick bara fortare och fortare och det spelade ingen roll hur mycket röst jag använde, sätet eller hur liten volt jag la, så jag var tvungen att ta tag i tygeln. Men knappt det lyssnade hon på! 

Där efter lät jag henne gå på lång tygel och jag koncentrerade mig på att lugna ner mig själv. Sen började vi igen, då med halter i skritt och det gick verkligen SUPER hon lyssnade bara på rösten, behövde inte ta i tygeln något. Sen efter några halter från skritt tog jag trav igen, samma resultat bara fortare och fortare, men till slut fick jag henne att lugna ner sig. Det vart en helt underbar trav och hon trapade under sig jätte fint.
Då la jag av med en gång. Jag ville verkligen inte kräva mer av henne även fall hon kan mycket mer, men då hade jag ridit i en timme redan! 

En tanke slog mig också
, det kan vara sadeln, jag red med dressyrsadeln. Jag skulle se en sista gång fall den satt bättre då hon musklat om sig lite, men nej. Jag tror det kan ha varit ett obehag från sadeln som gjorde att hon bara sprang och sprang. Hon har beteet sig sådär förut med en sadel som inte passa. Kännde hur som helt igenom ryggen på henne, men hon indikerade inte på att vara öm eller ha ont! 

Imorgon blir det ett liknande pass med den andra allroundsadeln som man ser ligger mycket bättre. 

Posetivt med ridpasset:
Den fina traven i slutet, och att hon var så lyhörd med halterna!
Att träna på: Att jag inte ska spänna mig om det är något annat ekipage på banan, att mitt undermedvetna inte ska ta över, samt att inte tappa tålamodet så lätt som jag gjorde idag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0