Tänkte att jag skulle berätta lite hur vägen såg ut till där vi är nu med Zola. Börjar med att lägga upp en bild på Zola och min lillbror, kolla hennes musklatur, denna bild är tagen för 3år sen skulle jag tro. Dock på vintern och så har hon skritt täcke på sig. Men det är i alla fall en liten hum om hur hon såg ut förut!
När vi fick henne hade vi ingen sadel till henne så vi red barbacka, sen fick vi en sadel som satt helt fel vilket resulterade i att hon fick ont i ryggen och blev en "vild" häst så att säga, inte så konstigt!
Men på den tiden var man ung och naiv och trodde att hästen prövade en som ryttare. Men nu vet vi att så var inte fallet.

Inte mycket för världen kan jag ju säga, men kolla sitsen på min lillebror, Jan Brink akta dig!

Vid denna tidpunkt kunde inte Zola galoppera i höger varv, vänster gick galant, men inte höger. Då blev det bara slängtrav av allt, och det gick inte att bromsa henne tillslut. Men min syster Madde skulle inte ge sig, hon började rida i skogen där det är mer plats, och så hoppade hon små hinder för att Zola skulle falla in i galopp. Vilket gav resultat, nu är högergaloppen bättre än vänster, Självklart såg ju inte galoppfattningarna så graciösa ut, det var mer att man lutade sig fram jätte mycket och sedan la handen på bogen för att visa henne mer att det var den galoppen man ville ha. Nu fattar hon galopp från skritt och halt, med en "normal" galoppfattning!


Galopp på halvlång tygel. Hittade ingen bild på höger galopp. Ser en aning flängit ut jag vet.

Efter detta så började vi hoppa, och det visade sig att Zola älskade men inte hade hon tekniken inte, det vart "helikopter hopp" och min syster har ramlat av ett par gånger på grund av det, men samma här hon gav sig inte, hoppa skulle hon för då skulle Zola bli hopphäst!


Jag som hoppar, och jag vet att mina ridkläder inte var de snyggaste, åtminstone matchar byxorna och tröjan i samma färg!

Senare insåg min syster att detta kanske inte var någon karriär för Zola, och vi bestämmde oss för att få Zola till att se ut så bra som möjlig, och det innebar mycket planering av ridpass, och att jag och Madde lyssnade på varandra och Zola. Det vart konditionsträning på åkern, många långa uppförsbackar för att bygga upp ryggen, mycket dressyr, och markarbete. Och sedan kom hopptekniken.


Jag på Zola och Madde på Isola. Zola går i väldigt låg form och mina händer ser inte sådär jätte bra ut, men det är något jag övar på än idag!

Efter ett tag insåg jag och Madde att vi inte kunde göra så mycket mer för Zola utan att vi behövde hjälp. Min mamma jobbade med en som red dressyr. Så hon kom ut och tränade oss, Hon heter Pernilla och har ridit i Falsterbo!
Nu under vinterhalvåret så blir det inte så mycket träning, inte så kul att stå ute i -10 och undervisa, och vi har inte tillgång att åka iväg till ridhus heller. Men i vår så kommer vi träna mer.
Under den fösta träningen gick det skit, hon var stel och bråkig i munnen. Och hon ville inte alls söka sig neråt, eller arbeta, skapligt pinsamt tyckte jag. Men efter Pernilla hade fixat till min sits, så gick det hur bra som hälst. Jag satt tydligen snett, och jag visade inte tillräkligt vart jag skulle, när hon väl förklarade hur jag skulle göra, var det som att rida mina drömmars häst. Det var en sånn skillnad på Zola.

Bilden är tagen för ca 3 månader sen, och jag tror ni ser vad jag behöver öva på, mina händer, min skänkel och min blick måste upp!

Och här kommer min favorit bild på Zola.

Skillnad från den fösta bilden?
Denna bild är tagen i sommras, och jag vet att många kommer eventuellt skriva att denna bild är jätte redigerad, det jag har gjort med den är att jag har dragit upp "levels" i photoshop så den blir ljusare, dragit upp kontrasren så att det svarta kommer fram mer. Lagt dit en Lens flare och skrivit dit Big lady Zola förståss!