Egentligen tycker jag att det är de ridpassen som man inte planerat att göra som blir bäst, självklart planerar jag själva passet i ex paddocken, men jag menar att när man egentligen hade tänkt tömmköra och man ändrar sig i sista sekund och sadlar istället, det är dem passen som blir bäst tycker jag. När man liksom inte går in med någon förväntan att det ska gå bra eller dåligt, utan man tar det som det kommer!

Man får ett helt annat tänk med, tycker jag, ex om jag ska träna för en tränare så är det självklart att man vill att det ska gå bra, och att hästen inte "lyder" känns pinsamt, och det borde inte få ske (så nervös kan jag bli, att det liksom blir pinsamt när jag gör fel, och Zola också gör fel i och med mitt misstag så det är något att träna bort!)

Hur som helst gick i alla fall skrittpasset jätte bra, hon var trevlig i kroppen och sinnet, men lite orolig i munnen, red med ett tredelat eggbett, tror jag det heter, men jag misstänker att det är en aning för långt. Ibland funkar det jätte bra med bettet, och ibland inte, så vi får nog lägga det på is kanske.

Red bara 25 min, hörde efter en stund in i passet att en sko eventuellt lät lös så jag hoppade av och gick in i stallet och kollade, men skona satt som dem skulle så det var nog inget!

Imorgon är det min och Maddes dag, så vi får se vad som vi hittar på med Zola!