Hur som så är Zola i en preriod där hon inte lyssnar utan tycker att gräset i paddockens kanter är mycker mer interessant. Där av att hon ej fick springa löst. Sedan var det ingen ryttare till hands heller (syster Madde). Så det fick bli att longera, började med skritt och där gick det super bra, inte rädd för något (var i mitten av paddocken) Traven gick också galant (mitt i paddocken västner varv.) Men så i höger varv vart vi lite nerflyttade i paddocken, mot där vi har bommar, och det var SUPER läskigt! 
I vanliga fall springer hon med lågt huvud när man longerar, eller ja hon söker sig ner. Men inte idag då var det full fart i travar trav med högt huvud runt runt runt, gick knappt att få stopp på henne. Sen när jag flyttade upp henne till den "trygga" delen på paddocken, var hon sitt gamla vanliga jag! 

Förstår verkligen inte vad som är så läskigt, det var ingen ute, och det var knappt någon vind, i vanliga fall brukar det ligga en prässäning och blåsa där nere, och den går jätte bra att gå förbi, och man tycker ju att det borde vara läskigare än något som inte finns där längre (syftar på pressäningen). Men vad vet jag? 

Hur som fick jag ha lite paddockträning där igen. Efter några gånger var hon faktist väldigt lugn där nere! Framsteg!