Inte min och Zolas dag!
Till att börja med var hon väldigt tittig eftersom på åkern bredvid paddocken fanns det massa vita enselage (stavning?)balar som hon tyckte var lite läskigt.
Sedan började några hålla påoch mecka bil/mopppe så det var mycket konstiga ljud runt omkring. Så det gick väl sådär, kännde inte för att kräva något utav henne när hon var så okoncentrerad, känndes bara som att jag skulle bli arg på henne eftersom hon inte lyssnade, men jag fick några travsteg som jag ville ha. Jobbade mycket på volter och få henne att gå undan för skänkeln samtidigt att hon ska vara ställd!
Det är ett problem som jag verkligen har med Zola, hon är väldigt lyhörd i munnen, men för skänkeln är hon inte det, så det är nästan som en balansgång så hon inte minskar volten bara för att jag ställer henne dit åt (brukar bli så i högervarv, vänster funkar bättre). Några som har några tips, red utan stigbyglar igår och då gick det bättre, kände hur jag kunde använda sätet mer!
sv:Jag kan inte annat än hålla med.Jag tänker ju på samma sätt själv.Mina hästar brukar dock sällan stå imot på ridbanan utan älskar snarare att vara där.Därimot får jag anpassa ridningen ändå efter hästarnas dagsform.I bland går det ju inte alls att rida den övning man tänkt ut innan pga att hästen kanske är spänd eller så.Då får man hitta på nått annat helt enkelt.=)
Ang ditt problem med din häst skulle jag befästa den sidförande skänkeln mer till att börja med i skritt.För att sedan lägga in det lite i travarbetet ju mer befäst den blir.Att det är svårare för henne i ena varvet är inte så konstigt eftersom även hästar är oliksidiga. En bra övning för att befäst sidförande är att rida några meter innanför staketet och flytta hästen ut mot spåret då den automatiskt vill ta stöd mot staketet =)Var noga med berömmet så hästen ökar sin självkänsla och vill försöka igen.
mvh/Q
