Jag saknar Mac, han var min medryttar häst innan jag fick Zola. Han är anledningen till att jag och min syster har Zola nu.

Han fick mig att tuffa till mig så att säga. Han lärde mig mycket. Till och med hans egna "tjuv" knep. Och jag kan knappt räkna på fingrarna så mycket han kunde få mig att gråta. Ibland kunde jag inte komma upp på han för han bara gick runt, eller få in han från hagen, men tillslut gav han sig förstås.

Kommer ihåg en gång när jag skulle rida ut själv, och när vi kom in i skogen så vägrade han gå fram. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag tänkte att jag skulle vända runt ett träd, och det gjorde jag. Han vart super glad när vände, men sen gick han några steg frammåt sen stannade han. Så jag red runt träd hela rundan som skulle egentligen ha tagot 20 min det tog mig 1 timme. Och stall ägaren frågade mig vad det var för konstiga cirklar i snön. Då sa jag att det var jag, då skrattade hon bara och sa där var du smart!